LoaAa

Kom på när jag läste en kompis blogg som hon knappt uppdaterar, att fan jag har ju oxå en. Den borde ju typ vara dammig och alldeles förskräckligt bortglömd. Desto bättre! Då kan ja ju skriva typ vad jag vill utan att någon bryr sig! Min alldeles egna dagbok på internätet. Och bäst av allt - eller ja bäst och bäst....  - är att jag har ju haft den så pass länge så jag kan kan gå tillbaka och läsa om mina tonårsspan, mitt första förhållande, den "hemliga" piken om när jag miste oskulden, alla bilder jag tagit och lagt upp (hemskheter!) och skratta samt le åt detta. För här har jag alltså inlägg sen 2007 om jag inte minns fel.... minns säkert fel men är länge sen iallafall. 

Nu har jag... fan kanske faktiskt skrivit ett inlägg om att jag börjat på socionomutbildningen...?! Aja!
Jag har iallafall...nej det har jag nog också skrivit redan. Orkar inte gå tillbaka och kolla. Men spelar ingen roll för det är värt att skriva ändå - jag har världens mest perfekta pojkvän och sambo för mig. Vi kompletterar verkligen varandra och gör att jag bara känner mig totalt överlycklig över att ha honom vid min sida. Kommer typ visa den här bloggen för honom MÖJLIGTVIS om typ 20 år... kanske 30. Om jag ens har kvar den. 
Vi träffades på en sittning och jag hade ett löfte till mig själv att låta bli killar totalt i 3 månader så jag skulle kunna ge blod, jag hade klarat 2 hittills. Han var ju som trevlig (och även lite söt) som kom och snackade med mig efter själva middagen. Jag var ganska sval vad jag kan minnas så att han ändå fortsatte prata en stund till förstår inte jag. Men en stund senare så kände jag att jag ville prata med den där trevliga killen igen! Han var lätt att prata med och verkade rolig, kan lika gärna ha lite kul och lära känna nå nya vänner när jag lika gärna är här. Sagt och gjort, jag gick fram. Och de slutade sedan med att vi hade typ bara ögonen för varandra, han SPRANG både ut och in sedan för att han behövde ta ut pengar eller något. Tycker det var så gulligt att han efter att vi pratat och skrattat konstant (fick honom att dansa!!!) så minns jag och hörde jag klart och tydligt att han sa: 
 - Nu förtjänar jag en puss tycker jag. 
Jag låtsades om att musiken var lite för hög så jag körde på det klassiska "vaa?" och tänkte han får väl upprepa sig om han vågar. Bättre upp - han bara kysste mig rakt upp och ner! 
Så vi spenderade sen en vecka med varann direkt, innan jag åkte hem till min närliggande hemstad. Det roliga var att det tog en vecka fastän vi umgicks konstant att säga "nu är vi ett par". Båda våra mammor ringde med fem minuters mellanrum på onsdagen efter vi träffats och ingen av oss sa liksom något....vi väntade med det. Jag sa det till min mamma på fredag så jag väntade två hela dagar. Nu till det riktigt roliga. Vi kunde inte hålla oss ifrån varandra så jag bjöd hem honom till min familj över dagen på söndagen. När detta bestämdes var han på fest och nästan påväg ut på lördagkväll. Så han sket i utgången, tog bussen och träffade hela min stora, ljudliga kärleksfulla svenska familj till retstickor. Mamma undrade om jag skulle skrämma bort honom det första jag gjorde när jag frågade om det gick bra att jag bjöd dit honom. Dagen efter de bytte vi nycklar med varandra och han fick mig ju nästan att gråta med förklaringen.
Enligt Platon så skapades människan från början med 2 huvuden, 2 armar och 4 ben. Men Zeus var rädd för människans makt så han delade hen på 2 och dömde människan att leta efter sin andra hälft på jorden. Jag tycker Zeus borde vara rädd nu. Nu var det inte exakt sådär han sa, men typ och speciellt sista meningen. Jag blev rörd. 

Men nu ska jag fan inte skriva här mer idag höll jag på skriva, inatt bör det stå. Får helt enkelt logga in oftare. Fast är ju ändå bara jag som kommer läsa den här - mohahahahaha!