Den andra brorsan

 

-          Nej! Inte nu igen! Kan det gå en dag utan att jag ska behöva städa upp efter er eller vara arg på er? Nå – städa nu upp den här röran och innan ja kommer tillbaka ska ni vara vänner!

Kalle och Johan tittade surmulet på varandra och började städa upp efter sig i slagfältet – köket. Deras mamma Karin gick därifrån och satte sig i soffan framför tvn och började tänka på sina två tvillingsöner.

Lika som bär – minst lika blonda, blåögda, envisa och sådär grabbiga som bara killar är. Undra hur det hade varit om läkarna och barnmorskan hade haft rätt och jag bara hade fött en son?

Det var för åtta år sedan som Karin hade väckt sin man Lars och sagt att - nu är det dags!

-          Vattnet hade just gått och nu måste vi skynda oss till BB! Värkarna kommer jättetätt!

Lars hade inte protesterat utan bara hoppat upp ur den varma och sköna sängen, tagit med sig den färdigpackade väskan och bilnycklarna som hängde vid ytterdörren och kastat sig in i bilen där Karin redan satt. Färden till sjukhuset gick på rekordtid och de hade ringt i förväg för att varna barnmorskan.

Efter många, långa och jobbiga timmar kom Han, ut till världen.  Det första barnet, så efterlängtad han var. Men en överraskning kom också – för alla inblandade. Ingen hade märkt att Karin inte bara var gravid med ett barn, utan två och den andra var på väg!

Det blev alltså enäggstvillingarna Kalle och Johan som fick följa med mamma Karin hem fyra dagar efter födseln.

Att vara inställd på att få ett barn och helt plötsligt få två är en ganska jobbig omställning. Allting var tvunget att dubblas. En till säng, en till av allt! De första åren var jobbiga men Karin och Lars var postitivt inställda. Två friska söner på en gång – dubbel kärlek. Kalle och Johan älskade att ha någon att retas med hela tiden. Brorsan fanns ju alltid där om man hade tråkigt.

De växte upp och blev som spegelbilder av varandra. Bara de närmsta kunde skilja på dem. Vilket de två grabbarna utnyttjat flera gånger om!

Det var den där helgen förra veckan som Fru Pompeia hade knackat på dörren och varit rasande på Karin och Lars för att deras två söner hade skrämt livet ur henne, på skoj skull!

När hon var ute i rabatten och tog hand om sina pelargonier  hade först en av de blonda, blåögda grannpojkarna helt plötsligt sagt hej just vid hennes öra.

-          Jag skrek rakt ut kan jag säga! Sen så tappade jag spaden och fick jord på min nya tröja från Gordins.  Mitt hjärta slog så jag trodde det skulle hoppa ut ur bröstkorgen min. sa Fru Pompeia uppretat och stirrade på föräldrarna genom dörrposten.

-          Förlåt oss Fru Pompeia men…

-          Inga men!! Det är inte ens slut där, utan hans brorsa – eller om det var samma satunge igen, gjorde sen samma sak IGEN! Så nu är två av mina nya, fina tröjor från Gordins alldeles jordiga! Det är skandalöst, det är vad det är. Att ni inte kan hålla koll på era barn ens. På min tid så kunde man minsann hålla koll på båda sina egna och grannens.

Med de orden svängde sedan Fru Pompeia runt på klacken och marscherade därifrån. Hon väntade inte ens på en ursäkt från varken föräldrarna eller Kalle och Johan. Ty, Fru Pompeia var av den äldre generationen och lite egen av sig. Det ansåg alla i kvarteret.

 

-          MAMMA!!! Kalle kastade trasan på mig! Karin vaknade abrupt av Johans skrik från köket.

Plötsligt kom Kalle inspringandes i vardagsrummet och Karin visste av erfarenhet att det var bäst att ta det lugnt och inte skrika. Hon tog emot han där han kom springandes och tittade lugnt men skarpt på han och frågade:

-          Kalle, vad var det som hände? Jag vet att ni båda är skyldiga till något nu så det är bara att du förklarar vad som hände

-          Men….  Kalle tittade surmolet mot sin mor med en bestämd min och armarna fastlåsta i kors.

-          Det var HAN som börja, han sa först att jag har en stor näsa och då sa jag att då måste ju han också ha en stor näsa. För vi e ju enäggstvillingar – visst? Då svarade han att  ” jamen du ljuger ju så mycket så då växer din näsa som Pinocchios.” Så då kastade jag trasan.

Den sista meningen kom lite tystare men fortfarande kaxigt.

”Vad härliga barn kan vara” Tänkte Karin när hon såg sin ena son bestämt förklara varför han kastat en trasa på sin bror.

-          Men Kalle, nu är det ju så att du kanske inte borde kastat trasan. De kunde gjort ont för Johan förstår du. Tänk om du träffat i ögat eller så.

-          Men jag kastade bara så den träffade han typ i magen eller så. Svarade lilla Kalle glatt och log stort.

Karin suckade och log lite för sig själv över sonens svar.

-          Förresten var är Johan? Karin ropade på den andra boven i dramat och kunde få fram att det från början varit tjafs om vem som faktiskt hade ansvaret för att stöka upp i köket. Alltid skylla på den andra. Så är det att vara syskon.

Känner för att spamma bloggen lite nu när facebook har gått och supukka sig självt :O

Btw. Jag saknar psykologin...Funderar på att vara med på lektionen nu på måndag kanske. Eller ta sovmorron. Iaf så funderar ja på att vara med på en lektion ja egentligen inte behöver bara på - NATURVARNING?!

Hahahahahhahahahah :D

Hola!
Hallo!
Hello!


Jag har facebook-abstinens! :O

Och jag e trött samt fundersam på om ja faktiskt kommer palla jobba efter att varit på station??? Börjar åtta på lördagmorrn... x) Heja mig!!
Nej men känner att ja e trött som ett as...men måste bestämma mig för hur ja ska fördela min packning imorrn xD typ....badkläder+handduk+foppatoffler i en väska.. Högklackat+blus+linne+leggings/strumpbyxor i en väska och skolväskan.. :O hahahahhahaa jag e så tokig som kan göra såhär...och dum xD men det kommer nog gå :D Håller bara tummarna för att ja får även får bra rundor på lördag :D

Jätte kass på att uppdatera här på bloggen. har verkligen gått över till bdb känner jag xD
även om ja gör mer blogginriktade texter på bdb så e det fortfarande så kul att lägga upp bilder så det blir liksom mer jag att skriva på bdb :)

Nu helgen som var så hälsade jag på Markmeister nere i Sigtuna! Snacka om spontant att typ bestämma sig för det då han frågar på tisdagkväll typ halvtolv....att jamen visst, det vore riktigt kul! :D Så jag drog ner och hade awesome time!! ;)

Var på ett konstigt sätt skönt att åka buss hem oxå! xD jag ät mysko JAG VET! men gillar att åka långfärdsbuss även om ja har svårt för att sova i dom.. Vilket blev lite knivigt då ja bestämde mig för nattbussen. Tänkte att ja skulle slockna i och med att ja sovit....typ 4 timmar sammanlagt. mest troligt inte ens de.
MEN - ja sov typ lika mycket i bussen om inte mindre.

Men för att få er (få personer som läser detta) att förstå hur länge jag reste ska ni få en sumering:

sigtuna-märsta buss 20 min
märsta-stockholm cityterm pendel 40 min
60 min dötid där...
stockholm-umeå buss 510 min
60 min dötid på sibylla i umeå...
umeå-skellefteå 130 min
SUCCESS! eller nåt...hahahaha, gick på skolan i måndag. Men var INTE levande, drack till och med kaffe!! :O:O


men ursäkta mig för att jag inte har någon simultankapacitetförmåga - jag är en man! / citat från dagen av mig...xD